The more I have to change I just stay the same

Jag brukade skratta åt det. Jag brukade titta åt ett annat håll. Jag brukade spara dom minimala problemen till en annan dag.
Jag brukade vara så mycket mer än vad jag är idag. Jag brukade vara en glad person, lycklig skulle jag inte kalla det men jag var glad. Jag hade någon. Jag hade flera, som brydde sig om och dom försökte i alla fall förstå.
Nu har jag ingen. Ingen att sätta sig nere vid vattnet och dela en bulle med. Ingen att gå med, lyssna på tystnaden och bara vara med.
Jag har flera att skratta med. Jag har ingen att leva med. Inget att leva för.

Jag är ingen, vem är du ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0